Jag mår skitdåligt. Psykiskt. Med ryggen och nacken är det betydligt bättre nu, men emotionellt är jag ett vrak. Har inte sovit många timmar de senaste två nätterna. Tårarna rinner, både hemma och på jobbet. Jag mår skit.

Varför är jag inte viktig? Varför är ett löfte till mig inte värt någonting? Varför går det att välja bort mig? Varför är det okej att svika mig? Varför är total katastrof och misär att föredra framför mig?

En av de viktigaste personerna i mitt liv...och jag trodde verkligen att det var ömsesidigt, fram till igår...men nej.

Det gör så ont, så jävla ont. Jag orkar inte...