Tågresan hem gick bra. Inga jordnötter. 🙏 Det åts överhuvudtaget ganska lite i min lilla avdelning av vagnen (jag hade samma plats som på ditvägen). Däremot klev det på en kille i Stockholm som tilltalade mig på engelska (jag var då ensam i min avdelning) och undrade om han hamnat på rätt tåg (han skulle också till Norrköping) och hur han skulle hitta sin plats. Jag bekräftade att han var på rätt tåg och förklarade och pekade hur han skulle gå för att hitta sin plats. Han droppade iväg, men kom snart tillbaka och sa att han inte hittat sitt stolsnummer och slog sig ner på andra sidan gången från mig istället. Jag fick såklart ångestpåslag av hela situationen - att bli tilltalad av en främling, att behöva prata engelska, att försöka förklara på ett tydligt sätt, att förklaringen inte hjälpte och att han valde att sätta sig så nära mig, förväntades jag småprata med honom nu?! 😵 Jag stirrade avvisande ut genom fönstret, försökte fokusera på musiken från min mp3 men kom ändå på mig själv med att ägna mig åt post mortem av samtalet med killen och oro för att han skulle fortsätta prata med mig. 😖

Det kändes skönt att komma hem till Norrköping och ännu skönare att komma hem till min lägenhet. Home, sweet home! Det är nästan det bästa med att resa - att få komma hem efteråt. ❤ Jag packade upp, duschade, kröp ner i sängen - och har nu sovit den utmattades sömn i flera timmar. 😴😴😴 Det har varit en mysig helg i Gävle, men den har tagit på krafterna. Såhär blir det i princip alltid efter resor (och andra utmanande situationer). Men det är det värt. ❤