Jag brukar även bli kallad duktig för att jag promenerar till jobbet istället för att ta bussen. Det känns också märkligt, även om jag fattar var det kommer ifrån också. Träningshetsen gör ju att den som motionerar ses som duktig. Även om jag inte väljer promenaden främst av träningsskäl. I första hand handlar det om att bussåkandet är ångestladdat. I andra hand om att bussåkandet är dyrt. I tredje hand om att promenaden är en bra avstressande "brygga" mellan hem och jobb. Och inte förrän i fjärde hand handlar det om att promenaden är bra vardagsmotion.

Det händer faktiskt till och med att jag blir kallad duktig för att jag är vegetarian. Men det är ju ingen uppoffring från min sida - ända sedan jag var tonåring har tanken på att äta likdelar känts både omoralisk och jävligt vidrig. Varför skulle jag vilja göra det?

Men sådana saker är lite svåra att få folk att förstå. Så jag brukar oftast inte ge mig in i att försöka förklara. De får väl tycka att jag är duktig då, det gör inte mig någonting. 😉

Nu ska jag kolla på gårdagens avsnitt av Tunnelbanan och beskåda alkoholnormens tragiska baksida...