Det var nära att jag inte kom iväg, för Ångestmonstret började vråla och försökte få mig att stanna hemma. Men jag tittade på min Fearless-tatuering och gick i alla fall (jag tittade på den en gång på vägen dit också). Jag kom dit tidigt (såklart) och hittade snabbt ett ledigt bord som jag tog i besittning. Efter ett tag dök det upp en och sedan ytterligare en ensam person som ville slå sig ner. Det fick de så gärna, men jag höll mig strängt upptagen med min telefon för att slippa småprata.