Idag inleds Psykiatriska veckan och i år ligger mycket fokus på HBTQ, vilket jag tycker är helt fantastiskt. Det behövs verkligen lyftas fram att vi HBTQ-personer har en högre tendens att må psykiskt dåligt än de som passar in i heteronormen. 

 

Jag hann tyvärr bara gå på en enda aktivitet idag, eftersom större delen av programmet ligger på dagtid. Men ett panelsamtal hann jag med att lyssna på i alla fall, om ungas psykiska ohälsa, och det var jättebra. 

 

Två tjejer från Pride-familjen var närvarande och jag mötte ytterligare en på vägen ut. Jag stannade inte direkt för att prata med någon av dem, jag bara hälsade och så var det bra med det. Men jag blev glad att se dem i alla fall. 

 

Imorgon bitti har jag mitt första samtal med min nya psykolog via videolänk. Det känns sådär, jag är skitnervös och vet inte alls vad jag vill eller borde prata om. Det känns som att jag kommer totalt oförberedd till ett superviktigt prov och det känns verkligen inget vidare. Jag kan bara hoppas att hon är en sådan där person som har förmågan att lirka ur mig saker när jag låser mig...