Vi skulle vara "surbullar" på väg till våra arbeten i textilfabrikerna. Så vi skulle gå i rask takt och se trötta och sjuka och deppiga ut. En tämligen lätt uppgift för mig just nu. Men vid ett tillfälle hamnade jag bredvid en kvinna som erkände att hon tyckte att det var jättesvårt att låta bli att le. Då kände jag mig liiite bitter faktiskt, över att det finns människor som har SVÅRT för att se deppiga ut. Själv såg jag nog deppig ut större delen av dagen, även när kameran inte var på.

Men jag är nöjd med dagen, det är jag faktiskt. Jag är glad över att jag fick vara med. Jag är stolt över att jag klarade av det. Och det ska bli spännande att få se det färdiga resultatet sedan. 👍