Dags för musikalbesök nummer 4. Nu börjar personalen känna igen mig. "Så var det dags igen!" kom en trevlig dam fram till mig och sa. Hon jobbar tydligen här, men ikväll är hon här som privatperson. Jag kände inte igen henne (jag är askass på att känna igen folk), men hon kände mycket väl igen mig.

Förra söndagen kom det fram en annan dam till mig och sa att hon blev glad när hon såg mig för att jag hade så färgglada kläder (rosa leggings, regnbågsfärgade strumpor, My Little Pony-klänning och japansk skoljacka - medan typ alla andra teaterbesökare har mörka seriösa kläder).

Jag är väldigt ambivalent till sådan här uppmärksamhet. Jag blir glad, men samtidigt stissig. Men mest glad, tror jag. ☺ Och nu blir jag snart ännu gladare, för nu öppnar snart dörrarna till salongen...