Oj, har jag redan jobbat hela min första vecka efter semestern?! Det har verkligen gått fort.

Idag var chefen och jag inbjudna till ett mingel på banken. Körsbärsdalens bankkontakt ska gå i pension, så vi var där och gav honom en blomma och pratade lite med honom och drack varsitt glas.

Meningen var att man skulle gå runt och mingla med folket som var där...men det gjorde jag förstås inte. Några gånger kom det fram sådana där superextroverta typer och levererade några ytliga fraser innan de minglade vidare. Jag har aldrig förstått mig på den sortens umgänge. Det verkar så meningslöst och...falskt liksom. Dessutom är det skitsvårt! Vad ska man säga till alla dessa främmande människor?! Gärna utan att det känns superfånigt eller krystat.

Hela tillställningen gjorde mig faktiskt ganska sorgsen. Föremålet för uppvaktningen såg så ledsen ut och han uttryckte att han egentligen inte alls ville gå i pension. Han är inte redo än och det är så mycket han kommer att sakna - kollegor, kunder, arbetsuppgifter...att överhuvudtaget ha ett sammanhang. Jag känner mig ledsen för hans skull.