Idag har det också varit en relativt kass dag. Det började rätt bra, men sedan övermannades jag av stressen och blev till ett otäckt monster. Satte min jobbmobil på "Upptagen" när risken för att jag skulle vråla "HÅLL KÄFTEN!" åt första bästa stackare som skulle råka ringa mig blev alltför överhängande.

 

Chefen säger att jag inte ska ta saker och ting personligt och att jag ska arbeta mig igenom ett uppdrag i taget och låta resten vänta. Men jag fungerar inte så. Jag gör tusen saker samtidigt och kämpar som fan för att klara av omöjliga deadlines, och all kritik jag får går rätt in i själen och sliter sönder mig. Hur gör en för att ändra på det? Jag vet inte. Jag vet fan inte. Någon annan som vet?

 

Nu ikväll har jag känt mig himla rastlös. Fick en plötslig och stark lust att titta på Förr eller senare exploderar jag, trots den uppenbara risken att falla ännu djupare ner i det själsliga mörkret.

 

Så nu har jag bölat mig igenom denna superhemska film och funderat en jäkla massa över varför i helvete jag inte bara kan vara nöjd och glad över mitt fantastiska liv?! Jag menar, vad är lite stress och otrevliga människor mot att dö i cancer? Geez. Skärp dig, Malin!