Undrar vem det är som behöver terapi här egentligen...
Middagen igår var väl inte den roligaste jag varit på. I baren, där vi skulle ha fördrinken, hade man ställt fram skålar med jordnötter, trots att personalen blivit informerad om hur farligt det är för mig. Jag gick därifrån och satte mig i en av salongerna istället. Kände inte för att vara besvärlig och kräva att de skulle ta bort nötterna.
Jag fick vara tillräckligt besvärlig sedan under middagen. Vid varenda maträtt och alkoholsort som serverades fick jag sätta upp handen och säga till servitrisen att ta bort det och ge mig mitt vegetariska, nykteristiska och allergianpassade alternativ istället. För det mesta gick det bra, men eftersom huvudrätten var fisk fick jag argumentera en lång stund innan hon fattade att jag inte kunde äta det. Jävligt störande, eftersom de i god tid bett om - och också fått - information om de olika kursdeltagarnas eventuella kostrestriktioner.
Men maten var inte det största problemet (den var förresten väldigt god, när jag väl fick den). Det största problemet var en annan kursdeltagare. Först tyckte jag att han verkade vara en kul prick, men ju mer alkohol han fick i sig, desto svinaktigare blev han.
Han ifrågasatte varför jag inte drack alkohol och försökte kräva fram en bekännelse om att jag skulle vara gravid, och när han slutligen fattade att så inte var fallet verkade han nästan bli provocerad av att jag avstod från alkoholen.
Det var början.
Sedan gav han sig på det faktum att jag fick specialkost. Det vegetariska sa han inget om (nollåttor tenderar ju att vara mer fine med det än resten av landet), men allergierna hade han satans mycket synpunkter på. Han hävdade att det inte finns några allergier överhuvudtaget i världen, att det är någonting som folk bara får för sig, att det sitter i huvudet och att om man bara bestämmer sig för att man är stark och klarar av saker så får man inga allergiska reaktioner. Jag svarade avmätt att jag faktiskt behövt åka ambulans en gång, men det slog han bort som hjärnspöken.
När det blev dags för kaffe och jag sa att jag tänkte gå och lägga mig då eftersom det var väldigt sent och jag ändå inte dricker kaffe var han färdig att skicka mig till en KBT-terapeut, för att jag skulle sluta med mina "onormala beteenden" och "bli som folk".
Jag gick till mitt rum, tog en varm dusch och en Imovane, kröp ner under täcket och ringde till syrran för att avreagera mig.
Jag låtsades inte se svinet vid frukosten imorse. Jag gick rakt förbi hans bord och satte mig lite längre bort.
Dags för dag 2 på kursen. Svinet sitter dessvärre vid samma bord som mig, men jag ska försöka härda ut. Efter den här dagen kommer jag ju aldrig behöva träffa honom igen.
Kommentarer
Trackback
