150815
Igår var jag på bröllop. En jätterolig och jätteläskig upplevelse på en och samma gång. Jag är glad att jag gick dit, att jag klarade av det och att jag hade trevligt. Malin vs. Ångestmonstret, 1-0!
Extremt nervös liten Malin på väg till bröllopet. Jag mer eller mindre tvingade syrran att följa mig till busstationen, för den jäkla marknaden pågick fortfarande så det var asmycket folk utanför på gatan.
Panikmessade till syrran strax efter min ankomst till festlokalen. (Angående syrrans första svar så syftar hon på mina Trassel-metaforer och att jag klarade av att vara omgiven av 65 tusen människor på Taylor-konserten i London). Vid 15-tiden kollade jag upp busstider för en omedelbar hemresa ("Aha, det går en om en och en halv timme - den tar jag! Jag måste bort härifrån!!!") men vid 15.30-tiden hade jag blivit betydligt lugnare (eller åtminstone mindre hysterisk). Jag följde tjejen med det rosa håret som en liten svans och härmade hennes beteende för att smälta in (förutom brudparet var hon den enda personen jag kände på hela bröllopet, så hon blev en väldigt stor trygghetsfaktor för mig).
Det var en väldigt fin vigsel (bortsett från att jag kände mig obekväm med allt snack om gud och psalmer och böner). Brudparet sa ja till varandra och de såg så himla lyckliga ut. Efteråt fick vi blåsa såpbubblor på dem. :-)
I programmet fanns det en kort beskrivning av alla gäster. Detta var vad som stod om mig. Jag blev lite rörd faktiskt. Och lite förskräckt. Jag menar, extremt skryt om min duktighet och så ett outande av min läggning ovanpå det. Det kändes lite awkward. Men det lade faktiskt grunden för lite trevligt småprat med min bordsgranne, så det var ju bra.
Jag smet från festen vid tiotiden och tog bussen hem. Sa tack och hej då till brudgummen via SMS, för jag kom mig inte för att tränga mig fram till brudparet och störa dem när de var upptagna med andra gäster. Jag tror inte att han tog illa upp, han vet ju hur jobbigt det är för mig med en massa folk och dylikt - flera gånger under eftermiddagen och kvällen frågade han mig om jag var okej och försäkrade mig om att han var glad över att jag var där. :-)
Kommentarer
Trackback
