När jag gick hem sa chefen att jag skulle ta hand om mig och att han hoppades få se en gladare Malin imorgon. Och det tror jag att han får faktiskt, för jag känner mig mer avslappnad och positiv nu. Att möbelleveransen är avklarad gör nog sitt till, det är verkligen skönt att ha det överstökat. 

 

Det var två killar med en stor lastbil som kom med möblerna för några timmar sedan. Jag blev himla uppstressad av funderingar av typen att-hjälpa-eller-inte-hjälpa-dem-bära-upp-möblerna-det-är-frågan...det kändes fel vilket som, så jag körde någon slags medelväg och bar upp två småsaker och stannade sedan i lägenheten och väntade medan de bar in alla de tunga grejerna. 

 

När de släpat samtliga 374,5 kg(!) upp till tredje våningen och var alldeles våta av svett och flämtade efter andan borde jag förmodligen ha tagit fram stolar och erbjudit dem varsitt glas vatten, men det gjorde inte lilla Psyk-Malin för jag ville bara att de skulle försvinna så snabbt som möjligt.