Ikväll har syrran och jag deltagit i ett fackeltåg mot rasism i Norrköping. Det var massor av folk där, mycket mer än vad jag hade väntat mig. Vilket kändes väldigt fint (med tanke på syftet med demonstrationen) men samtidigt läskigt (med tanke på min inställning till folksamlingar).

 

Tänk att det finns så många fina människor här i stan och tänk att ett så fredligt och solidariskt evenemang kan samla så himla mycket folk en vanlig tisdagskväll.

 

Det finns nog hopp för mänskligheten, trots allt. :)