Jag hade en vidrig mardröm inatt. Jag levde under dödshot och var tvungen att hålla mig gömd i skogen. När jag någon gång kontaktade folk fick jag bara höra att "jamen, om du bara inte är så PROVOCERANDE och svarar emot så kan säkert du och [den potentiella mördaren] leva i fred med varandra". Att jag hotades till livet var således helt och hållet mitt eget fel, i andras ögon. Och om jag bara förminskade mig själv och stod ut med att bli nertrampad utan att klaga så skulle allting bli så bra, så bra.

 

Jag var helt förstörd när jag vaknade. Blev tvungen att ringa syrran och avreagera mig lite. Både hon och jag vet precis vad den här drömmen handlar om. Men det är en behandling som vi inte finner oss i längre.

 

Usch. Men nu släpper vi nattens fasor och försöker göra den här tisdagen till en bra dag, tycker jag. God morgon på er!