Fy satan!!! Jag mötte denna hjord av människor när jag skulle gå hem till syrran igår eftermiddag. Jag började försiktigt tränga mig fram genom folkmassan, tänkte att "det tunnar väl ut snart, SÅ jävla många kan de väl inte vara" - men jo, SÅ jävla många kunde de tydligen visst vara.

 

Det verkade aldrig ta slut, jag fastnade mitt i gröten, kunde bara långsamt ta mig framåt, fick kommentarer av folk jag mötte (en del skämtsamt medlidande, andra nedlåtande och idiotförklarande), drabbades av panik och trodde fan att jag skulle dö där och då.

 

När jag äntligen kom loss och tog mig ut på andra sidan sprang jag som en vettvilling sista biten fram till mitt mål. Syrran kom just ut ur sin port - och överfölls av ett hysteriskt vrak (sin storasyster) som behövde lugnas och tröstas efter denna traumatiska upplevelse.

 

Tack och lov blev resten av kvällen betydligt lugnare.