Lyckat årsmöte med fina människor

Idag har jag varit på årsmöte med fantastiska Pride-familjen. :)
 
Någon timme innan jag skulle gå slog Ångestmonstret till och gjorde mig alldeles stirrig, jag trodde nästan inte att jag skulle klara av det. Men jag gick i alla fall. Med Taylor i öronen förstås. "Welcome to New York" är verkligen den ultimata pepplåten för nervös liten revisor som ska gå på Pride-möte. :)
 
När jag kom dit var Neptune den första personen jag träffade. Det gjorde mig ju inte direkt mindre nervös, om man säger så. Men jag tror dock att min crush på henne börjar släppa lite grann. Jag antar att det borde göra mig lättad, eftersom det innebär att umgänget med henne kommer att kännas betydligt mer avslappnat framöver. Men det gjorde mig faktiskt snarare sorgsen. Jag har så svårt för att börja få den sortens känslor för någon nuförtiden, så att jag nu inte verkar känna lika mycket för Neptune längre spär på övertygelsen om att jag glider alltmer mot en asexuell läggning. Vet inte riktigt hur jag ska tackla detta. Nog för att jag länge kallat mig för en "asexuell flata med bögfetisch", men det har ju liksom varit på ett ganska skämtsamt plan. Geez, räckte det inte med att behöva gå igenom hela OMG-jag-är-intresserad-av-tjejer!-krisen i de tidiga tonåren, ska jag nu (när jag är fullkomligt nöjd med att vara lesbisk) behöva gå igenom någon slags OMG-jag-är-inte-intresserad-av-någon-överhuvudtaget!-kris i vuxen ålder?! Give me a break.
 
Nåväl. Nog med detta förvirrande sidospår. Åter till årsmötet med Pride.
 
Det var fem personer förutom jag själv. Jag hade träffat alla tidigare, brukar krama flera av dem när vi ses och är vän med samtliga på Facebook. De är så himla fina allihop. Och de verkade faktiskt uppriktigt glada över att jag var där med dem idag (även om Ångestmonstret verkligen gick in för att få mig att inte tro på det). Jag tillbringade tre jättetrevliga timmar tillsammans med dem, jag skrattade högt flera gånger och inflikade allt fler egna kommentarer i samtalet. Jag blev så avslappnad att jag för ett ögonblick faktiskt glömde bort den hemska punkten på dagordningen där jag i egenskap av föreningens revisor skulle redogöra för bokföringen och min revisionsberättelse.
 
När det väl var dags blev jag först jättenervös, men sedan flöt det på förvånansvärt bra. Föreningens kassör hjälpte mig enormt genom att ta huvudansvaret för genomgången av bokföringen, och sedan förra årsmötet vet ju alla i styrelsen om att jag har social fobi, så jag kände mig relativt avslappnad och levererade huvuddragen av vad jag kommit fram till vid revisionen utan problem.
 
Mitt uppdrag som föreningens revisor tog slut i och med detta årsmöte. Från och med nu är jag vice kassör istället. Vilket innebär att jag kommer att bli mer involverad i föreningens arbete än vad jag varit hittills, jag kommer att vara en del av styrelsen och delta på månadsmöten och allting. Det känns jättebra! Läskigt förstås, men otroligt roligt. :D
 
Jag gick därifrån med en varm känsla i magen, efter att ha blivit kramad av hela styrelsen, och kände mig fylld av kärlek och hopp. Det kommer att bli ett bra verksamhetsår, det här. :)


Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback