Jag stördes av vidriga drömmar inatt. Om förlust, ångest, förnedring...och det var personer som står eller har stått mig nära som utsatte mig för allt det hemska. Jag kände mig väldigt olycklig när jag vaknade. Det sitter fortfarande i litegrann.

 

Överlag så känner jag att mitt sinne blivit tyngre sedan månadsskiftet. Och jag börjar tro att det var lite väl kaxigt av mig att ändra bloggens underrubrik från "Att leva med social fobi, ångest och depression" till "Mitt liv med social fobi och ångest". Jag har de facto melankoliska anlag - en kurator jag hade för några år sedan kallade mig till och med kroniskt deprimerad! - och hösten är ju som bekant inte direkt min favoritårstid.

 

Jag tvivlar på att jag uppfyller kriterierna för depression i nuläget, men jag känner hur mörkret börjar smyga sig på inom mig - och det är ingen trevlig känsla. Ingen trevlig känsla alls.