Nu har syrran och jag kommit hem från vårt möte med YOHIO. Det var himla trevligt. :) Jag blev såklart rätt starstrucked, men inte lika mycket som somliga andra. Vi såg småflickor som stod och grät och skrek och nästan svimmade vid blotta åsynen av honom. Och jag insåg hur väldigt gammal jag har blivit. Sådär betedde jag mig för sisådär tio(!) år sedan... Nu känner jag inte längre något behov av att stå längst framme vid scenen och hoppa och skrika eller försöka ta mig in backstage efteråt...den tiden är liksom förbi. Nu var det mer en trevlig utflykt, en kul grej. Betyder det att jag har gått och blivit vuxen nu eller?! :O