Klockan tre igår eftermiddag ringde det på porttelefonen. "Hej, vi har ett möte nu", sa en röst. Och jag insåg plötsligt att det var MIG de skulle ha möte med - det var till och med jag själv som bokat in det, och tidigare på dagen hade jag varit helt inställd på det...men sedan bara försvann det i det kaotiska virrvarr som kallas början-på-högsäsongen.

 

HELVETE!!! tänkte jag och sprang runt och var helt hysterisk medan de potentiella kunderna gick de två trapporna upp till kontoret. Jag var sjukt oförberedd - hade varken plockat fram de papper jag borde ha eller bryggt kaffe eller förberett vad jag skulle säga.

 

Men tack och lov tog chefen över huvudansvaret för att prata med de potentiella kunderna, och tack och lov fick jag hjälp av en kollega att göra i ordning fika, och tack och lov var det väldigt snälla och förstående personer vi hade att göra med...så de bestämde sig faktiskt för att bli kunder hos oss - och de verkade till och med vilja ha MIG som huvudkontakt, trots det vansinnigt ostrukturerade intryck jag måste ha gett.

 

Efteråt kraschlandade jag i en kollegas soffa, och hon sa att det nog var bra att jag inte var förberedd - för då hann jag ju inte bli så nervös innan. Hon har säkert rätt, men LITE mer förberedd än sådär skulle det ändå ha känts bra att vara.