Natten till idag lyste fullmånen ondskefullt över mig och alla andra stackare som påverkas negativt av den. Vilket förmodligen är anledningen till att mitt sinne för närvarande har så lätt för att dyka ner i de nattsvartaste hål. Igår var det riktigt olidligt. Jag pendlade mellan förtvivlan, ilska, bitterhet, sorg, irritation, skräck och allehanda obehagliga sinnesstämningar (uppblandat med plötsliga och förvirrande infall av frid och munterhet). Jag fick dock en trevlig kväll i familjens sällskap, med minigolfspelande och picknick vid vattnet. Och med hjärnan lullig av Imovane och med armen om en spinnande katt flöt jag lugnt in i drömlandet.

 

Att jag snart ska ha mens bidrar ju inte heller direkt till att göra mig mer stabil (och att jag införskaffat bindor med blommönster och kamomilldoft hjälper inte nämnvärt för att göra det månatliga helvetet roligare). Och så denna trötthet...jag var färdig att gå hem från jobbet och krypa ner i sängen redan i förmiddags! Men jag bet ihop och jobbade plikttroget ända fram till klockan fyra. Hoppas att semestern i augusti kommer få mig att "ladda batterierna", som det så fint heter. Jag är troligen utarbetad och behöver få vila upp mig. Men först ska jag jobba duktigt i en och en halv vecka till.

 

Och nu ska jag besöka medicinskåpet och sedan krypa ner i sängen och vänta på att tabletten ska jaga Ångestmonstret på flykten när hen kommer på sitt sedvanliga kvällsbesök för att förpesta mitt sinne med oro. Natti natti!