Idag var jag nära att börja gråta. Jag var på Titanic-utställningen i Värmekyrkan med familjen och det var så gripande att få ta del av alla tragiska människoöden. Inte för att det kom som någon överraskning för mig att en himla massa människor dog när den där båten gick under...men när man fick se bilder och brev och personliga föremål från dessa människor så blev det så otroligt påtagligt.

 

Känna på ett isberg fick man också göra. Fyyy saaatan vad kallt det var!!! Och jag lade ändå bara handflatan emot...tänk då på alla stackars människor som hamnade i det iskalla vattnet med hela kroppen, utan möjlighet att ta sig därifrån, när båten sjönk. Vilken smärta, vilken panik, vilket hemskt sätt att dö på.

 

Det var verkligen en mycket sevärd utställning. Välgjord, detaljrik och tårframkallande.