Nu har jag haft två mardrömsfria nätter i rad. Det är fan helt jävla otroligt.

 

Natten till igår drömde jag (som så ofta nu för tiden) om den stundande resan till USA. Men för en gångs skull var det inte en ångestfylld dröm - ingenting gick på tok, ingenting kändes obehagligt, allting var bara så himla BRA. Hoppas att det kommer kännas så i verkligheten också. :)

 

Natten till idag drömde jag om Lyckopillret. Och det är ju alltid trevligt. Det fanns vissa detaljer (otrevliga presoner, obehagliga minnen) i drömmen som inte var så ljuvliga, men de överskuggades lätt av allt som var fint.

 

Det är så himla skönt att vakna på morgonen och känna sig lugn och harmonisk istället för lamslagen av ångest. Sådana uppvaknanden tycker jag om. :)

 

Och när jag klev ur duschen imorse hörde jag några mycket välbekanta toner strömma från radion. Introt till "Love Story". Och jag log med hela ansiktet. Lite vemodig blev jag förstås också, eftersom den låten för mig är så starkt förknippad med L, men mest blev jag glad. Och jag insåg att jag nog har kommit ytterligare en liten bit på väg mot att kunna skriva en roman baserad på vår tid tillsammans. Jag är inte där än, men jag känner att jag är på väg, att jag börjar bli redo. Jag måste bara vänta tills jag har lite mer distans, tills det gör lite mindre ont. Men sedan - sedan kommer den.