Ibland tycker jag att Jossi är en riktigt obehaglig filur. Som exempelvis när han hittar min akilleshäl och med anledning av det tvingar mig att ställa frågor till kandidaterna i rekryteringsprocessen - för att det är "nyttigt för mig att träna på att prata inför folk". :bigeyes:

 

Detta var alltså vad som hände i förmiddags. Så jag var inte så lite ofokuserad på vad den stackars arbetssökande hade att säga - jag satt liksom mest och oroade mig för vad jag själv skulle säga. En enda mening var jag tvungen att säga, och jag hade den på ett papper framför mig så jag behövde inte ens lära mig den utantill, men ändå krävde det hela min uppmärksamhet. :S Suck.

 

Och som om inte det vore nog, fick jag efter denna pärs veta att en kund hade ringt och sökt mig och att jag förväntades ringa upp honom. :bigeyes: Det var jag verkligen inte rustad för i mitt känslomässigt-vrak-tillstånd. Men jag ville inte rikta ytterligare uppmärksamhet mot mitt handikapp, så jag tog emot lappen och gick in i mitt rum (efter några lama försök att få chefen att ringa i mitt ställe) och satte mig vid skrivbordet och försökte få kontroll över andningen och harklade mig och lyfte luren och slog numret och väntade...

 

Och sedan dröjde det inte länge innan det var över. Och det hela gick jättebra - kunden var trevlig, jag kunde svara på hans frågor, jag gjorde inte bort mig, det uppstod inga missförstånd...det gick bra, helt enkelt. :thumbup: