Det är bara onsdag, och jag har redan plockat fler poäng mot Ångestmonstret än vad jag vanligtvis gör på en hel vecka (eller månad).

 

Igår hade vi ju som sagt praktikantintervjuer - och jag fick hålla i en av dem! Jag fick fan panik när en kollega sa till mig att jag skulle få sköta snacket under nästa intervju. Men tack och lov var intervjuoffret värsta pratkvarnen, och tack och lov fyllde kollegan i med frågor här och där - men ändå!!! Jag kände mig så himla orutinerad och skräckslagen och tom i huvudet när jag satt där och sa saker i stil med "eh...ja...du kan väl berätta lite om vad du har gjort innan" och liknande. Fruktansvärt!

 

Och efter att ha överlevt denna pärs kan man ju tycka att jag borde få ta det lite lugnt på det sociala området och bara få ägna mig åt redovisning och revision?

 

Skulle inte tro det. När jag kom till Körsbärsdalen imorse så låg hela jävla servern nere! Jag kom knappt in i datorn överhuvudtaget, ännu mindre in i programmen eller mejlen eller nätet. Så jag körde de gamla beprövade knepen - starta om datorn, dra ur routersladden och sätta i den igen efter tio sekunder, kolla att alla kablar satt i som de skulle - men ingenting fungerade. Och då återstod ju det där skitläskiga momentet att Ringa Till Supporten. Vilket jag förstås sköt upp in i det längsta. Men till slut dök ju en kollega upp, och hon talade om för mig var jag kunde hitta numret - och då fanns det liksom ingen återvändo. Så jag ringde supporten. Och det kom en kille till kontoret och satt och knappade lite på en dator någon timme och sedan var det fixat (vad det nu var som var fel).

 

Och när jag nu ändå hade klarat av att ringa till IT-supporten, så ringde jag till en kund lite senare på dagen av bara farten. Och jag åtog mig att prata med Skatteverket för kundens räkning. Och det gick jättebra!

 

Fan, vad jag känner mig duktig just nu!! Men trött. Så satans trött. Och stressad! När jag hållit på och bråkat med servern någon timme imorse kände jag den där stress/ångest-värken i bröstet, och den har hållit i sig hela dagen. Och de senaste veckorna har jag knappt sovit en enda natt utan Imovane. Och nästa vecka förväntas jag ha skrivit metod- och teoridelarna på min kandidatuppsats i litteraturvetenskap - samt ha gjort revision och presentera denna på årsstämman i djurrättsföreningen där jag är föreningsrevisor. Detta är alltså saker som jag måste göra på min fritid...hur nu det ska gå till, med tanke på att jag är i det närmaste hjärndöd av trötthet på eftermiddagarna och helgerna. Åååhh...jag orkar inte!!!