Jo tack, vi märkte det. :O Allting bara lade av och det blev mörkt och tyst i Körsbärsdalen. Jag tassade ut i korridoren, kollade in i mina kollegors rum - men överallt var tyst och tomt och mörkt...jag började nästan tro att jag var med i en skräckfilm! :bigeyes: Men så hittade jag en kollega ute i solskenet på balkongen (de andra var ute på lunch). Så då kunde jag slappna av och sätta mig hos henne och värma mig i solen i väntan på strömmens återkomst. Men det var förstås bara skönt en stund - det dröjde inte länge innan jag började bli rastlös. :S Tack och lov kom ju strömmen tillbaka sedan...men herregud, vad länge det dröjde!