Jag har sagt det förut och jag säger det igen - om jag någon gång väljer att skaffa barn, så kommer det vara med en anonym donator i Danmark.

 

Jag såg några avsnitt av Queer as Folk igår kväll. Där finns det ju numera två små barn. Såhär ser deras familj ut...

 

...och jag tycker verkligen att det är jättefint. :thumbup: Så många vuxna anhöriga! Så mycket kärlek och trygghet de där barnen omges av.

 

Tills det nu, i början av säsong 5, blir dags för vårdnadstvist vill säga. :S Då är det inte så himla fint längre. Då blir det jävligt komplicerat! För vem är mest lämplig som förälder, vem har störst rätt till barnen, var ska barnen bo - och hur ska de små liven hantera att det är så många som bråkar om dem över deras huvuden? :bigeyes: Jag kommer ihåg hur jobbigt det var att ha TVÅ vuxna som hade svårt att komma överens...!

 

Nej, fy...jag vill kunna säga som Desirée i Sommarnattens leende; "Ungen är min och ingen annans!" ;) Allting blir så mycket lättare då. Alla förhållanden tar ju ändå slut förr eller senare...och jag vill inte utsätta mina barn för någon smärtsam skilsmässa! Och de planer jag en gång hade på att skaffa barn med en killkompis har jag för länge sedan släppt. Vänskapsrelationer kan ju tyvärr också gå åt helvete. :(

 

 

Jag vill att mina barn ska få en lycklig och trygg uppväxt. Och jag tror inte att det krävs två föräldrar för det. Jag kan bygga ett fint nätverk kring mina barn ändå - av personer som bryr sig om dem, men som inte kan göra anspråk på dem och som jag inte är tvungen att ha i mitt liv i arton långa år om det nu inte skulle fungera...

 

Hm...nu börjar det låta som om jag redan har skaffat barn, eller har långt framskridna planer på att göra det. Men så är det inte. Det dröjer nog ytterligare några år - om det ens kommer hända överhuvudtaget. Ibland tvivlar jag på om jag egentligen vill ha barn...? :question: Jag är rädd att jag inte kommer bli någon bra förälder, att jag på ett eller annat sätt kommer ge ungarna social fobi, att jobbet kommer stjäla alldeles för mycket tid från föräldraskapet...

 

Men som sagt - än dröjer det innan jag packar väskan och åker till Danmark. Så jag kanske inte behöver bekymra mig om allt det här redan. Det finns så mycket annat att grubbla över...