Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Kundbesöket närmar sig och jag smög nyss in till en kollega och frågade lite smått panikartat om hon hade tänkt vara med på mötet eller om jag ska träffa kunden själv...? Och då sa hon att det inte alls är jag, utan chefen, som ska träffa kunden. Anledningen till att man pratat med mig om mötet är helt enkelt att jag ska vara beredd att svara på frågor, om kunden undrar något om bokslutet som inte chefen kan svara på.

Är jag lättad eller besviken över detta? Både och, tror jag.