Jag är bortskämd. Fan, vad bortskämd jag är. Jävla snorunge! :(

 

Chefen och jag hade ett möte för en stund sedan. Och då stod det klart för mig att det jag trott skulle bli en tillsvidareanställning, i själva verket är en provanställning på sex månader. :O "För att se om du vill det här. Du kanske känner sen att du hellre vill göra nåt annat", motiverade chefen. Han säger att han absolut tror att jag kommer klara av uppgifterna, det är inte det...

 

Men inom mig vrålar Ångestmonstret. Man ska inte ta ut glädje i förskott, jag kommer inte klara av jobbet, det är lätt att göra sig av med någon efter en provanställning, jag kommer att stå utan arbete igen i vinter... :bigeyes: Jag som trodde att jag kunde slappna av nu. Men det kan jag uppenbarligen inte. Jag kommer gå och oroa mig ända tills chefen bestämmer sig för om det ska bli tillsvidareanställning eller avsked.

 

Alltså...egentligen borde jag väl inte klaga. Jag kommer att ha ordnade inkomster och något meningsfullt att göra till och med januari 2013. Jag kommer kunna lägga undan en stor del av min lön som jag kan ha att leva på om det skulle gå åt helvete sedan. Och på ett halvår hinner man lära sig massor, jag kommer ha massor av kompetens med mig ut i jobbsökardjungeln...

 

Men fan!! Jag vill ha klara besked, garantier och trygghet. Jag vill stanna HÄR forever and ever. Och jag vill veta om jag får det eller inte NU meddetsamma.