Jag gick till affären för att köpa mjölk för en stund sedan. När jag var nästan framme fick jag syn på typ världens största hund på andra sidan gatan. Jag trodde att jag hallucinerade eller något, jag blev tvungen att titta en stund innan jag riktigt kunde fatta att den var på riktigt. Den var så himla stor! Tänk size Twilight-varg...



Okej, lite överdrivet kanske - but you get the picture. Och när jag insåg att jag skulle möta denna best och dess husse (som såg nästan lika farlig ut som hunden) mitt på övergångsstället, övervägde jag att rusa över vägen några meter innan övergångsstället.

Men det gjorde jag inte. Face your fears! tänkte jag och sedan hann jag tänka ungefär en miljon hunden-känner-att-jag-är-rädd-och-den-kommer-hoppa-upp-och-hugga-mig-i-strupen-när-vi-möts-tankar (vilket inte gjorde mig nämnvärt lugnare) innan mötet faktiskt ägde rum. Och sedan fick jag nog någon slags blackout, för jag minns inte direkt att hunden passerade mig. Men plötsligt var jag på andra sidan gatan, och hunden var flera meter bakom mig.

Sedan gick jag in i affären och köpte mjölk och en påse vaniljhjärtan. Slutet gott, allting gott (vaniljhjärtan är JÄVLIGT gott).