Emotionella känselspröt

Varför måste jag vara så himla känslig för negativa vibbar i luften?! Det är faktiskt ganska jobbigt. :(
 
Idag fick jag för mig att en kollega var nedstämd. Inte bara lite låg, utan riktigt nere. Och jag började oroa mig och överanalysera och lägga märke till minsta lilla detalj som kunde befästa min teori (hon var länge inne i badrummet, hon gick med nerböjt huvud, hon höll mobilen krampaktigt i handen, hon var väldigt fåordig). Och jag började skräckfantisera ihop det ena traumat efter det andra.
 
Till slut kunde jag inte hålla mig längre. Jag tog mod till mig och trippade iväg till hennes arbetsrum. Hjärtat bankade och jag hann ångra mig ungefär tusen gånger innan jag kom fram.
 
 
Men hon var inte alls nedstämd. Hon hade haft väldigt ont i magen under förmiddagen (därav det långa badrumsbesöket och inte direkt sprudlande humöret). Det var skönt att få veta att hon var okej, men samtidigt kände jag mig så himla dum. Jag trodde att jag skulle skämmas ihjäl. :blush:
 
Efter det försökte jag undvika henne. För att jag kände mig så dum, för att jag borde ha hållit käften, för att jag inte borde ha lagt mig i sådant jag inte har med att göra.
 
Men på en så liten arbetsplats kan man inte undvika varandra i all evighet. Till slut möttes vi i kopieringsrummet. Och hon var precis som vanligt. Zero weirdness. Och jag kunde så sakteliga börja slappna av igen.

Kommentarer
Lillasyster

Gumman, det är inte fel att bry sig om andra människor. Det är en av de finaste egenskaper som finns <3

2012-07-25 @ 17:43:20
Michelle

Åh så glad jag hade blivit om någon SETT mig så som du såg henne <3

2012-07-27 @ 13:03:19
URL: http://meningsfulltonodigt.wordpress.se

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback