Jag har idag gjort mitt livs första (och förhoppningsvis sista) besök på soc. Fy fan, vilket deprimerande ställe! Väggarna var helt vita och fulla med fula skruvhål, golvet var smutsgrått, människorna som var där såg härjade och plågade ut - det låg som en dimma av hopplöshet över hela lokalen.

Och mitt i allt detta satt en flashig platt-TV på väggen, ständigt visande ett korallrev med tropiska fiskar. Det kändes som ett hån. "Kolla, en sån här teve kommer du minsann aldrig ha råd med, och såna här korallrev kommer du aldrig få se i verkligheten!"

Jag fick sitta en halvtimme i denna misär innan jag blev inropad. Men tjejerna som sedan tog emot mig var jättegulliga. Några pengar kommer jag dock inte få i dagsläget (och det hade jag egentligen inte räknat med heller), utan jag måste först använda upp alla pengarna jag har på mitt sparkonto. När de pengarna sedan tar slut (vilket inte lär ta alltför lång tid), är jag välkommen tillbaka.

Det känns skönt att veta att möjligheten finns om det skulle krisa, men jag hoppas att jag kommer kunna klara mig själv även i fortsättningen. Om det blir som jag önskar, kommer min praktik att leda till jobb - och då är ju mina ekonomiska bekymmer ur världen.