Jag är skitbra på att komma ihåg födelsedagar. Verkligen skitbra. Har jag väl lärt mig när någon fyller år så glömmer jag det aldrig. Även om det är en person jag inte umgås med längre eller som gjort mig illa och som jag gör allt för att förtränga. Det är som en förbannelse.

Därför känns det så jävla dumt att jag ringde för att gratulera morfar imorse, när jag mycket väl vet att det är först NÄSTA fredag han fyller år. 4 maj, det vet jag ju. Men av någon anledning fick jag för mig att det var idag. Får väl skylla på att jag inte var riktigt vaken, eller att jag ligger långt fram i planeringen, eller att det är så härligt väder att man kan tro att det är maj, eller att min mobil basunerade ut "05-04 Morfars födelsedag" vilket fick mig att tro att det var 4 maj idag...fast det inte ens har varit valborg än.

Efter det pinsamma telefonsamtalet ringde jag till mamma och var nästan gråtfärdig. Hon blev jätteorolig och trodde att det hänt något allvarligt. Så när hon fick veta att jag "bara" ringt och gratulerat morfar på fel dag började hon skratta. Hon tyckte inte alls att det var farligt. "Bättre lite i förväg än inte alls", tyckte hon. Men det tycker inte jag. Jag känner mig jättedum!