Hysch-hysch!
Jobbcoach: Men om det nu skulle bli arbetsprövning, kanske vi ändå skulle kalla det praktik inför arbetsgivaren.
Jag: ???
Jobbcoach: Ja, alltså, det här med din sociala fobi...det kanske inte är något som arbetsgivaren behöver få veta.
Hon verkar väldigt snäll, min jobbcoach, och jag är övertygad om att hon menar väl. Men det hon säger mellan raderna är ju att det är "fult" att ha psykiska problem och att man inte bör skylta med det. Och det är ju så det ser ut i samhället, det ligger något skamligt och tabubelagt över psykiska problem.
Jag hörde på radion förut att 7 av 10 döljer sin psykiska ohälsa för omgivningen. Jag är inte ett dugg förvånad.
Eeeh? Ursäkta? Vilket beteende! :O
Har precis hittat din blogg, skönt att läsa om någon annan som också har ångest och social fobi. Tack för att du vågar vara öppen! Min chef vet inte om att jag har social fobi och ångest, jag har den under så pass mkt kontroll nu så att jag inte tyckt att det behövde nämnas. Men om det blir värre igen, vad ska jag säga då liksom? "Jo förresten, jag har psykiska problem, kul va?!" ;) // Martina
Ja tyvärr är det så det är, man ska ju inte "skylta" med sånt, ingen på mitt jobb vet heller om vad jag gått igenom och tror inte att jag fått möjlighet att jobba med detta om jag sagt exakt hur det är, att vara blyg och något tillbakadragen till en början låter ju bättre än att man säger att man lider av social fobi och ångest.
Helt sjukt att man måste nästan skämmas över sitt tillstånd i dagens samhälle.
