1. Chattade med Tele2-kundtjänsten. Relativt ofarligt.

2. Lämnade tillbaka böcker på biblioteket. Inte heller så farligt.

3. Besökte Telia-butiken. Nu började det bli läskigt! Jag kunde knappt uttala min egen adress. :S

4. Frågade om hjälp på banken. Läskigt, pinsamt - men överkomligt. Det var en jättesnäll tjej som hjälpte mig.

5. Gick till Arbetsförmedlingen. Tro det eller ej, men det gjorde jag faktiskt. Obehagligt som fan var det. Men arbetsförmedlaren var väldigt snäll och förstående. Efter att ha läst mitt psykintyg fick hon något omhändertagande i sin röst och hela sitt sätt. Hon verkade lite osäker på hur hon skulle bemöta mina problem dock. Hon pratade om SÄRSKILDA BEHOV och PSYKISK FUNKTIONSNEDSÄTTNING, men hon nämnde aldrig min diagnos vid namn. Men hon var jättesnäll. Och det verkade på henne som om jag faktiskt kommer att få den hjälp och det stöd jag behöver i mitt arbetssökande. :)