Dagen har inte varit nämnvärt bättre än gårdagen. Jag såg antagligen ut att vara på en begravning, snarare än på universitetet. Jag plågade mig igenom förmiddagens seminarium, och sen ville jag åka hem men jag tvingade mig själv att stanna kvar till eftermiddagsföreläsningen. Vad nu det skulle vara bra för. Det känns så totalt meningslöst att klara utbildningen, nu när jag vet att jag inte har någon chans att få jobb efteråt.

(Foto: Evgeni Dinev / FreeDigitalPhotos.net)

Rekryteraren ringde idag igen, men jag missade det. Efter mycket tvekan ringde jag upp, men då svarade inte han. Inte för att det spelar någon roll. Jag vet ju redan vad han tänker säga - att jag inte duger. Jag behöver inte få höra det en gång till.

På väg hem från busshållplatsen var det mörkt och regnigt och kallt. Och jag var hungrig och ledsen och trött. Jag gjorde två dumheter på hemvägen - sprang ut på vägen framför en bil och gick genom parken själv. Det är sånt jag gör när jag inte mår bra. Jag vet att det är farligt, men jag bryr mig liksom inte. Jag är avtrubbad, likgiltig. Allt är redan så hemskt, så lite mer elände skulle varken göra till eller från.

Men så kom jag hem. Och då var min syster här och hade städat, handlat och lagat mat till mig. Vi ska se på film och äta chips snart, och sen ska hon sova här. Egentligen borde jag plugga, men det kan jag göra imorgon förmiddag. Jag behöver en systerkväll.


(Foto: Felixco, Inc. / FreeDigitalPhotos.net)