Die Leander đđ¶

Nu har jag sett den allra sista förestĂ€llningen av Die Leander pĂ„ min Ă€lskade teater, och den var SĂ
bra! BĂ„de obehaglig och gripande. Mycket sevĂ€rd! đđ¶đ„șâ€ïžđ
Den vÀckte mÄnga tankar. Som hur lÀtt det Àr sÄhÀr i efterhand, med facit i hand, att sÀga hur mÀnniskor borde ha agerat och inte agerat nÀr fascismen bredde ut sig under 1930-talet. Jag Àr tacksam över alla som gjorde motstÄnd, men kÀnner Àven en viss förstÄelse för de som inte insÄg vidden av vidrigheterna som skulle komma. Annorlunda Àr det idag, nÀr vi faktiskt sitter hÀr med facit och vet vad som hÀnder och vad som kan hÀnda - de som nu lÄter fascismen ta mer och mer mark, dem har jag noll förstÄelse för.

Men vi andra fĂ„r fortsĂ€tta kĂ€mpa, i det lilla och i det stora. Utanför teatern gladdes jag Ă„t att en affisch frĂ„n Ă„rets East Pride fortfarande sitter uppe - en hel vecka efter avslutad festival, de brukar liksom bli nedrivna redan innan. Men denna sitter kvar. Och med den hoppet. đâ€ïžđłïžâđ
Kommentarer
Trackback