Det blir mer och mer stabilt
Jag har haft en fin vecka, även om jag varit både upptagen och trött (därav bristen på uppdateringar). Jag har inte haft mer ångest än vanligt och jag har mestadels sovit riktigt bra, så jag börjar nästan våga tro att ångestdimman som jag famlat runt i under den gångna månaden faktiskt har lättat på riktigt nu. 🙏
På jobbet har det verkligen rullat på smidigt hela veckan. Jag gör bokslut på löpande band och tycker att det känns SÅ skönt att få komma in i högsäsongens rytm igen. 😊👍 Koncernchefen har kallat mig för "världens bästa Malin" vid ett tillfälle även denna vecka, och i veckobrevet från VD idag blev en av mina insatser denna vecka uppmärksammad och hyllad. Sådant gör mig så himla glad och rörd och tacksam. ☺️💖🙏
Jag har på egen hand haft flera möten med nya kunder denna vecka, varav ett ägde rum fysiskt på kontoret och övriga var via videosamtal eller telefon. Och jag kan väl inte påstå att det var helt ångestfritt, men jag stressade inte upp mig alls lika mycket som jag gjort tidigare. Det kändes bra, och jag kände mig himla stolt efteråt. 😊✌️
Lite ironiskt kanske, men samma dag som jag haft det superviktiga kundmötet på kontoret och klarat av det galant så skulle jag be om hjälp på apoteket och vågade nästan inte det. 😣 Efter att ha gått med fjällig hud runt munnen i typ två månader kontaktade jag äntligen vårdcentralen i början av veckan för att få reda på vad det var och vad jag/de kunde göra åt det. Jag hade googlat och hittat någon skum hudsjukdom...men enligt vårdcentralen är jag tydligen bara torr. 🤷♀️ Så de hänvisade mig till apoteket, och under hela bussresan hem till Norrköping efter jobbet satt jag och peppade inför att be apotekspersonalen om råd...men när jag väl klev in på apoteket fegade jag ur och bestämde mig för att kolla på ansiktsavdelningen på egen hand. Jag fick dock snart inse att jag inte skulle lyckas hitta någon lämplig produkt i den okända djungeln (i synnerhet inte under ångestpåslag) så jag stålsatte mig och ställde mig i kö för att få hjälp. Personalen var jättegullig och hjälpsam, och jag köpte lite lätt panikslaget det allra första hon tipsade mig om (någon slags mjukgörande kräm, en för dagen och en för natten). Och jag vet inte om det är inbillning, men jag tycker redan att jag märker stor skillnad. 👍
I måndags kväll var det Pride-möte med programgruppen. 🏳️🌈 Vi gick igenom och uppdaterade listan över potentiella programpunktsarrangörer och delade upp dem mellan oss. Det känns himla peppigt att vi inom kort kommer öppna upp anmälan av programpunkter till årets East Pride. 🥰❤️🧡💛💚💙💜
Igår morse åkte jag samma buss som Charlie till Linköping igen. 😊💖 Jag mer eller mindre tog för givet att vi skulle sitta bredvid varandra, så jag klev på bussen och gick uppför trappan till de åksjukevänliga platserna långt fram på övervåningen som jag brukar. Men hon ropade på mig från nedervåningen och meddelade att hon tänkte sätta sig på sin vanliga plats längst bak på nedervåningen. Efter några minuter kom det ett chattmeddelande där hon förklarade att hon tänkte ägna bussresan åt låtskrivande och meditation men att hon gärna vill hänga någon dag framöver. 🙏💖 Det var en enorm lättnad att få det meddelandet, för under de där minuterna hade jag hunnit stressa upp mig själv ganska så rejält och tänka ungefär en miljon negativa tankar... 😣 Det är ganska beklämmande att konstatera hur bräckligt mitt självförtroende är och hur lätt jag rycks med när Ångestmonstret sätter igång. 😕
För övrigt känner jag mig ganska stressad över mina studier just nu. Jag tyckte att jag låg bra till, men nu är det bara lite drygt en vecka kvar till två deadlines och jag tycker inte alls att jag ligger bra till längre... 😣😖 Men förhoppningsvis får jag ihop det. Det brukar ju lösa sig. 👍 Imorgon är det hur som helst systerdag, det ser jag framemot. 🥰❤️
Kommentarer
Trackback
