Idag har jag varit hemma hos en tjej i Pride-familjen och haft ett boksamtal om den andra Musse & Helium-boken med hennes åttaåring, som en uppgift i litteraturvetenskapskursen. 📚 Jag var himla nervös innan, men det hade jag inte behövt vara för det gick jättebra. 🙏 Jag ställde bara ett par av de många frågor jag förberett, för ungen pratade på så bra på egen hand att jag inte behövde fråga särskilt mycket. Vi satt faktiskt och pratade i en halvtimme(!) om boken. Jag är obeskrivligt tacksam över att han ställde upp på det här, jag hade aldrig vågat genomföra den här studien med ett främmande barn - och jag ville inte låta Ångestmonstret vinna och köra på fegisvarianten att säga till läraren att jag inte lyckats hitta någon redpondent och få en ljudfil av henne att analysera istället. Det här var den gyllene medelvägen - utmaning på en hanterbar nivå. Och ungen uttryckte att det var roligt att prata bok med mig, och han var stolt över att bli tillfrågad om att hjälpa mig med en skoluppgift till universitetet. Och jag är både glad och stolt över att ha klarat av detta. 👍👍👍