Jag tog mig ut ur lägenheten en stund nu på eftermiddagen. För första gången sedan i måndags kväll. Och hade det inte varit för att jag hade en bok att hämta på biblioteket skulle jag ha fortsatt stanna i lägenheten. Det var både fysiskt och psykiskt krävande med den här lilla utflykten till biblioteket och mataffären.

Jag mår fortfarande inte helt bra, jag har fortfarande ont i halsen och huvudet och känner mig allmänt eländig. 🤒 Men det går väl åt rätt håll. Psykiskt har det dock gått utför för mig av att vara hemma de här dagarna. Jag mår verkligen inte bra utan mina vardagsrutiner, jag faller ner i mörkret och börjar TÄNKA för mycket. 😣

Och jag blir fruktansvärt folkskygg. Det var en smärre chock för mig att kliva ut genom porten förut och mötas av alla människor och bilar, ljud och rörelser. 😱 Jag ville bara gå in igen och gömma mig under täcket. 😣 Men jag hade syrran med mig i telefon, hela vägen till biblioteket och mataffären, så det var rätt hanterbart ändå. Men det kändes verkligen helt surrealistiskt att röra mig ute på stan igen och jag hade massivt ångestpåslag.

Och promenaden gjorde mig även fysiskt helt slut. Jag är inte i skick för några större ansträngningar än. Och nu tänker jag inte göra så mycket mer ikväll än att vila och ta det lugnt. Imorgon kommer mamma och syrran hit, det ser jag fram emot. ❤️🙏