Det är ju internationella kvinnodagen idag, vilket självklart innebär att jag deltagit i en feministisk demonstration idag. ♀️✊️

När jag kom dit såg jag ingen jag kände igen, så Ångestmonstret fick frispel och propsade på att jag skulle gå hem igen. 😱 Det kom mer och mer folk och jag började hålla på med mobilen för att distrahera mig från den stigande ångesten (säkerhetsbeteende, check).

Men så dök en kille från Pride-familjen upp, och han såg mig och kom fram till mig. 🙏🏳️‍🌈💖 Då kändes det genast mycket bättre. Och medan vi stod och lyssnade på talen (eller FÖRSÖKTE lyssna, volymen var väldigt låg) kom en tjej från Pride-familjen fram till oss. Så sedan stod vi och småpratade lågmält (vi hade i det läget helt gett upp försöken att höra vad som sades av talarna) och hade det trevligt. 😊👍

När det blev dags för uppställning till demonstrationståg tackade jag för mig och gick hem istället. Att tåga genom stan under buller och bång och sedan ägna kvällen åt mingel och föreläsningar och jag vet inte allt - det orkade jag bara inte. Jag hade utsatt mig själv för tillräcklig social exponering bara genom att stå där i folkmassan, det fick räcka för idag.