Efter att ha tagit det ganska lugnt i helgen har jag fått lite (om än inte tillräcklig) återhämtning och mår om inte bra så åtminstone bättre än förra veckan. Jag är fortfarande trött och har fortfarande ont i huvudet, men det är på en lite mer uthärdlig nivå nu.

I lördags låg jag i soffan med huvudet i syrrans knä och kände mig helt förstörd av trötthet. 😴 Vi gick en liten sväng på stan, för att jag behövde hitta födelsedagspresenter till en kompis som fyllde år igår, och det var verkligen skitjobbigt. På söndagen hade jag tänkt gå och jobba, men jag stannade hemma och vilade istället, för att öka mina chanser att ta mig igenom den här veckan i något sånär gott skick.

Jag undrar om jag håller på att gå in i väggen. 😮 Den här tröttheten som inte går att vila bort helt och hållet, den här huvudvärken som aldrig verkar vilja gå över, och så att jag har börjat få svårt att skilja mellan realistiska drömmar och sådant som faktiskt hänt (mejl och samtal och liknande som jag tror har ägt rum men som jag tydligen bara har drömt). 😟 Det känns läskigt. Men jag mår som sagt inte riktigt lika dåligt som förra veckan, vilket ändå känns hoppfullt.

Igår kväll var jag bjuden på födelsedagsmiddag hos en kompis. 🎂 Den började vid halv sex vilket nästan är läggdags för mig, så jag undrade hur det skulle gå. Men det gick rätt bra, även om jag var sjukt trött framåt slutet. 😴 Av gästerna kände jag alla utom en tjej, jag var inte beredd på att det skulle vara någon ny bekantskap där så jag blev lite nervös av att se henne. Men hon var väldigt lugn och trevlig och naturlig, så det gick hur bra som helst. 👍 Och födelsedagsbarnet uppskattade sina presenter väldigt mycket. 😊 Det blev en fin och mysig kväll med god mat och trevligt sällskap. 💖

Efter jobbet idag hade jag samtal med min terapeut. Vi pratade om känslors olika delar; kroppsliga förnimmelser, tankar och beteenden. Och så pratade vi om morgondagens stora prövning - uppsatsseminariet för kandidatuppsatsen i genusvetenskap. 😱 Jag är sjukt nervös inför detta, främst inför att opponera på en klasskamrats uppsats men även inför att höra vad någon annan har att säga om MIN uppsats. Jag försöker att betrakta mina känslor objektivt och att vara snäll mot mig själv och accepterande mot mina känslor, men det är väldigt svårt när Ångestmonstret går bärsärkagång. 😖 Jag har övat på det jag ska säga, men jag blev väldigt torr i munnen (måste komma ihåg att ha ett vattenglas tillhands imorgon!) och hela presentationen tog bara en kvart trots att jag har 45 minuter på mig och jag vet ju att jag kommer prata ÄNNU fortare imorgon när det är skarpt läge och jag har maximalt ångestpåslag... 😵😖😱