Oh. My. God. Förra året gav Livrädd mig en bok i födelsedagspresent. Och jag lade den i min säng, i högen av böcker som jag "snart ska läsa". Det är en ständigt växande hög, och inte förrän nu i helgen öppnade jag denna bok, Rött, vitt och kungligt blått av Casey McQuiston. Åh, herregud, varför har jag inte gjort det tidigare?! Jag VET ju att Livrädd alltid lyckas hitta romaner som är fullkomligt PERFEKTA för mig. Hon borde bli min privata bibliotekarie... 

 

Jag har tagit en dusch sedan jag läste ut boken tidigare ikväll, för att kyla ner mig lite. Men nej, extasen är fortfarande kvar. Jag är helt i upplösningstillstånd. 😍😍😍 Den här boken gjorde mig så lycklig, fick mig både att skratta rakt ut och att vrida mig i förtvivlan, fyllde mig med ett spirande hopp och försatte mig i fullkomlig extas. 

 

Den utspelar sig i en parallell samtid, där en demokratisk kvinna vann presidentvalet i USA 2016 och hela den mardröm vi levt i sedan Trump tog makten aldrig har hänt. Presidentens son kommer till insikt om att han är bisexuell och inleder ett förhållande med en av de engelska prinsarna. Och det är så vackert och sexigt och sorgligt och hoppingivande. Och slutar så lyckligt. Som det SKULLE kunna vara. Som det BORDE få vara. Om världen vore en bättre plats. Som den KAN bli, om vi fortsätter kämpa för det. 🏳️‍🌈 

 

Alex och Henry...historia, va? 😉