Psykologbyte


Idag bestämde jag mig för att dumpa min Mindler-psykolog.

Vi hade samtal idag. Jag försökte ta upp det som min gamla psykolog hade att säga om vad som inte fungerar och vad jag faktiskt behöver, men jag fick nog inte fram det på något bra sätt. Och i övrigt satt jag i vanlig ordning mest och grät mig igenom samtalet. Jag förstod inte det psykologen pratade om, hon förstod inte det jag pratade om - vi lyckas liksom aldrig riktigt möta varandra. De här samtalen är mest bara ångest, frustration och tårar för mig. Efter cirka tre månaders kontakt har vi liksom inte kommit någonstans, och jag bara känner mig som en dålig patient och hela situationen är extremt ångestladdad. Det har gått så långt att jag blir gråtfärdig bara av att logga in i Mindler-appen - tårarna börjar bränna bakom ögonen redan innan samtalet ens hunnit börja! 😱

I slutet av samtalet bokade vi in sju nya samtal, med en veckas mellanrum. Men nu har jag, efter att ha pratat med min kloka syster om saken, avbokat samtliga samtal. Först sparade jag ett (det nästa vecka) för att få till en schysst avslutning med psykologen, men sedan avbokade jag det också. Jag tror inte att jag kommer kunna avsluta på ett bra sätt ändå, det blir nog bara konstigt.

Jag har bokat in ett samtal med en ny psykolog nästa vecka. Jag hoppas att det kommer bli bra, samtidigt som jag bävar inför att behöva vända ut och in på mig själv och berätta mitt livs historia för ÄNNU en ny människa och befarar att jag kommer låsa mig totalt och bara sitta och gråta även med den nya psykologen. 😔 Dessutom känns det dumt att välja någon ny och avboka alla samtal med den nuvarande psykologen samma dag som vi haft samtal och planerat framåt - det känns nästan som att jag är otrogen. 😟 Men som syrran säger så har jag ju inga skyldigheter gentemot psykologen och jag är fri att avbryta kontakten när jag vill. Och det vet jag ju rent intellektuellt, men känslan är ändå att jag sviker när jag gör såhär. Det är väl min extrema plikttrogenhet som spökar, att jag tycker att jag "borde" fortsätta med någonting jag påbörjat även om det inte känns bra.

Min nuvarande psykolog är säkert bra på många sätt - men hon är inte rätt för mig. Det känns både skönt, läskigt och deppigt att kunna konstatera det och välja att prova någon annan istället. Hoppas att det här kommer bli bra...

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback