Ovan ser ni en liten sammanfattning av veckan hittills i bilder. Lite blandad kompott, som ni ser.

I måndags var det åter dags för gymbesök med kollegorna, vilket var väldigt fysiskt påfrestande (jag har träningsvärk från helvetet i överarmarna) men väldigt roligt som vanligt. 😊 Jag fick även veta att jag fått högsta betyg på den senaste hemtentan i genusvetenskap - vilket betyder att halva kandidatkursen nu är avklarad. "Bara" själva uppsatsen kvar nu, sedan har jag en kandidatexamen i genusvetenskap. ♀️💖

I tisdags var jag hos frisören. 💇‍♀️ Hon blev helt chockad över att den rosa färgen fortfarande satt kvar (den brukar försvinna efter ett par veckor), det var ett annat märke än någon av dem hon brukar använda - hon hade fått paniklåna den från en annan salong inför mitt förra besök för att hon hade problem med leveranserna. Men eftersom den sitter som berget kom vi överens om att fortsätta med den. Hon hade dock inte något kvar av den där supersorten (jag fick det sista förra gången) utan måste beställa hem den. Så hon bara klippte och lade i en provisorisk toning på utväxten i tisdags, och så ska vi ses igen om ett par veckor för ordentlig färgning. 👍

Igår fick jag hem en ny klänning jag beställt. Sjukt vacker! 😍 Jag trodde dock att det skulle vara en liten blus till (för det var det på bilderna och det stod inget om att den såldes separat), så jag funderar på att höra av mig till kundtjänst och klaga. Men det är ju lite jobbigt, så jag kanske bara låter det vara. Jag får se. 😕 Klänningen är hur som helst alldeles underbar! 💖

Så till dagen. Idag hade jag ett första samtal med Mindler-psykolog nummer 2. Och det blir visst inga fler samtal hos Mindler för mig nu. Några muppar i beslutsfattande ställning i Region Stockholm (som Mindler verkar inom) har plötsligt bestämt att patienter inom primärvården inte behöver fler än tio psykologsamtal. Och så många samtal har jag redan haft via Mindler. Så nu är jag tydligen färdigbehandlad och fullt frisk. Hm. Eller inte. 😒

Jag blev helt knäckt när hon förklarade att de inte kan hjälpa mig längre. Självklart började jag gråta. 😢 Nu har det gått några timmar och jag känner mig inte helt bottenlöst förtvivlad längre. Mer förbannad, trött, uppgiven... Mindler-psykolog 2 hänvisade mig tillbaka till psykiatrin. Och ja, det är ju där jag hör hemma. Men eftersom de inte visat någon större vilja att hjälpa mig har jag ju nödgats söka hjälp på annat håll (så länge). Men nu går ju tydligen inte det längre.

Jag har mejlat till min sjuksköterska på psyk och förklarat läget och frågat hur det går för dem med att vaska fram en ny psykolog åt mig - och hon svarade att hon fortfarande inte fått något besked från sin chef om vem som ska ta över mig. Helt jävla otroligt - de har vetat om sedan AUGUSTI att den psykolog de ordnade åt mig och som jag gått hos sedan 2018 ska sluta och håller på att fasa ut mig som patient (oklart hur länge jag får fortsätta hos henne, i dagsläget har vi tre samtal med två veckors mellanrum inbokade och de ska fokusera på att färdigställa min vidmakthållandeplan), men de har fortfarande ingen lösning för mig. Psyk bryr sig verkligen inte om mig. 😔 Det är så jävla vidrigt att vara "för frisk" för att bli prioriterad och få hjälp inom psykiatrin men "för sjuk" för att klara mig med primärvårdens quickfixlösningar med begränsat antal samtal. Jag befinner mig i någon slags psykologisk limbo. 😔