Idag hade jag samtal med psykologen. Och eftersom läget är ganska stabilt med nedstämdhet, sömnproblem, PM(D)S, stress och annat som brukar kräva fokus så kunde vi för en gångs skull främst ägna oss åt min sociala fobi. 👍 

 

Lite pratade vi dock om stress först, och min bristande benägenhet att ta korta pauser från jobbet samt stänga av mejlen och bara kolla den ibland istället för att ha den på hela tiden. Jag har inte känt mig så superstressad den senaste veckan (inte på en ohälsosam nivå i alla fall), vilket gjort att jag inte känt något behov av att vidta dessa stressdämpande åtgärder. Psykologen poängterade att det dels är lättare att öva på detta när jag INTE känner mig stressad (vilket är en anledning till att göra det då) och dels är en förebyggande åtgärd för att jag inte ska BLI stressad (vilket är en ännu större anledning till att göra det då). Så ja...jag ska försöka. Imorgon. Idag blev det inte av. 

 

I övrigt handlade dagens samtal mest om fokusskifte och vikten av att ha fokus utåt i sociala situationer. För att inte fastna i självfokus när jag befinner mig i olika sociala situationer (vilket jag alltid gör) ska jag öva på att vara nyfiken på den andra personen och ta reda på viss information genom att ställa intresserade frågor. Att lägga fokus på den andra personen istället för på mitt inre kaos. Jag ÄR redan intresserad av andra människor, jag har bara svårt att ta mig över tröskeln till att ställa frågor och småprata eftersom jag överanalyserar sönder allting inne i huvudet innan jag säger något. 😖 Så jag ska öva på att ställa mer frågor, och inte bara enkla VAD-frågor utan mer utvecklande HUR-frågor. 

 

Psykologen föreslog en övning som hon frågade om jag ville göra med henne eller med någon annan som jag känner mig trygg med, och jag svarade förstås att jag vill göra den med syrran eftersom det känns mindre läskigt. Den går till så att syrran låtsas vara någon offentlig person och så får jag ställa en massa frågor för att lista ut vem hon är. Detta blir en övning för mig i att skifta fokus utåt, att ställa frågor och att släppa självfokus. Och jag tror att det kan bli ganska roligt också. 👍 När vi gör övningen ska jag dessutom testa att skifta mellan att ha fokus inåt och fokus utåt för att jämföra hur det känns. 

 

Vi gjorde några andra övningar i fokusskifte under samtalet. Det var delvis övningar vi gjort förut, men det var länge sedan så de tålde att upprepas. Först skulle jag blunda och lyssna på ljud omkring mig, och skifta mellan att ha fokus inåt och fokus utåt. Det kändes ganska bra och jag märkte ingen större skillnad. Men sedan bad hon mig räkna ljuden jag hörde och säga till när jag kommit upp i trettio ljud, och då blev det jobbigare. För vad är ETT ljud - är klockslagen ett gemensamt ljud eller är varje klockslag ett eget ljud, är bilarna som passerar utanför ett gemensamt ljud eller är varje bil ett eget ljud?! 😱 Där kickade min rädsla för att göra fel in och jag hamnade väldigt mycket i självfokus. Och då blev det svårt att fokusera på uppgiften. Psykologen försäkrade mig om att det inte fanns något rätt eller fel sätt att göra uppgiften på och att det väsentliga inte var att räkna ljuden utan att utforska skillnaden i hur självfokus och fokus utåt känns. 

 

En annan övning var att blunda och lyssna på en låt som psykologen satte igång och skifta mellan att ha fokus på låten och att ha fokus på mig själv, och meddela psykologen genom att vifta lite med handen när jag bytte fokus. Först hörde jag inte musiken så bra, men så fort hon höjde volymen sken jag upp i hela ansiktet och började glädjeskutta lite på stolen... 

 

 

Jag hörde inte bara att det var "Lover" med Taylor, jag hörde dessutom vilken VERSION av "Lover" det var (det finns väl typ fyra olika på Spotify 😉). Där var det väldigt lätt att ha fokus utåt, på låten. 😍😍😍 Men eftersom jag var medveten om att det var en övning så var det också väldigt lätt att svepas tillbaka till självfokus och oroa mig för att jag gjorde övningen fel, att jag inte meddelade fokusskifte tillräckligt ofta eller kanske tvärtom FÖR ofta. 😖 

 

Efteråt sa psykologen att hon ju såg att det hände någonting med mig när jag hörde vilken låt det var. Och hon konstaterade att det är när vi har fokus utåt som vi tar in omgivningen och lägger märke till saker, medan självfokus gör att vi missar saker - och det vore ju synd om en Taylor-låt spelade och jag inte skulle märka det. Nämen, skämt åsido (för det skulle aldrig hända!) och sammanfattningsvis så är fokus utåt hjälpsamt medan självfokus inte är det. Självfokus ger en illusion och känsla av kontroll, medan det i själva verket hindrar en från att ta in omgivningen. Att fokusera utåt är svårt - men skönt när jag väl gör det. Det handlar om att våga släppa kontrollen, vilket är både läskigt och svårt, men väl värt mödan. ❤️ 

 

Jag fick som övning för den kommande veckan att ta några minuter varje dag (förslagsvis som en mikropaus från jobbet, så att jag får den uppgiften gjord samtidigt 😉) och lyssna på en låt och skifta mellan att ha fokus inåt och fokus utåt och skriva ner hur det känns. Det ska jag börja med imorgon. 🎶