Mormor, teater och Xena
Mamma och syrran och jag träffade mormor igår. ❤ I demensavdelningens trädgård, på behörigt coronaavstånd med två bord emellan och spritade händer, under begränsad tid och utan att få röra vid henne. Det var så fint att få se henne igen. Jag älskar henne så himla mycket! ❤ Och det kändes att det är ömsesidigt. Hon pratar knappt längre, men vi kommunicerade med blickar och leenden och kroppsspråk. Jag hade velat krama om och klappa henne, men det gick ju förstås inte. Hon blev uppenbarligen glad över att träffa oss. Jag är inte säker på att hon vet exakt vilka vi är (åtminstone syrran och jag - mamma tror jag hon har lite mer koll på), men hon vet i alla fall att hon tycker om oss och det tycker jag är viktigare. ❤
Det var en stor lättnad att det gick så bra. Jag var sjukt spänd och nervös innan. För även om jag älskar mormor av hela mitt hjärta så är det jättejobbigt att hantera att hon inte är som hon var förr längre. Det är en stor och svårbearbetad sorg. 😔 Så det går åt väldigt mycket energi för att besöka henne. Följaktligen har jag sovit större delen av dagen idag. 😴
Lite annat har jag dock hunnit med idag. Min älskade teater öppnade biljettbokningen till höstens föreställningar kl. 10 i förmiddags - och jag hängde förstås på låset och bokade biljetter till tre olika evenemang. 😍 Jag är sjukt svältfödd på teater vid det här laget och ville försäkra mig om att få se det jag vill se - på grund av coronahelvetet säljs det ju bara 50(!) biljetter per föreställning i höst (tack och lov har vi som abonnenter "paxade" biljetter till de stora föreställningarna, men övriga föreställningar kräver bokning).
Jag har även plöjt några avsnitt av Xena: Warrior Princess som jag fick hem i brevlådan igår. Syrran och jag älskade den teveserien när vi var barn/prepubertala, även om vi bara såg något sporadiskt avsnitt här och där eftersom serien gick på en kanal som vi bara kunde se hemma hos pappa. Och nu har jag återupptäckt serien genom kurslitteraturen på min sommarkurs där ett helt kapitel ägnades åt Xena och andra amasonliknande krigare i populärkulturen. Kurslitteraturen tog bland annat upp de lesbiska undertonerna i relationen mellan Xena och Gabrielle, vilket gjorde mig alldeles eld och lågor. 😍 Och jag undrar om jag totalt missade den aspekten när jag var yngre - eller om det faktiskt var en del av anledningen till att jag gillade serien så mycket. 🤔 Jag diskuterade saken med syrran, och hon tror att vi bara tyckte att Xena var cool helt enkelt. Och så kan det mycket väl vara. 🤷♀️ Men det är en intressant tanke i alla fall...
Kommentarer
Trackback