Glasspremiär och shoppingrelaterad exponeringsövning
Igår gick syrran och jag till Halvars för årets glasspremiär. 🍨 Ett mycket trevligt vårtecken! 😊 På vägen dit passerade vi en ny butik som vi inte hade en aning om att den fanns. Där såldes allt från feministisk konst, litteratur och smycken till kristaller, rökelse och annat flum som både syrran och jag gillar. Så vi blev ju alldeles till oss båda två och ville gå in där. 😍 Men det var ju en väldigt liten butik, som vi aldrig varit inne i förut (jag erinrade mig dock senare att vi varit där och fikat för ett antal år sedan när det var ett café i de lokalerna) och det såg inte ut att vara några andra kunder där inne just då. Så Ångestmonstret sparkade bakut och ville verkligen inte veta av något besök i den butiken. 😣 Så syrran och jag bestämde oss för att gå till Halvars och köpa glass som planerat, och låta tanken på att besöka den där butiken sjunka in lite och sedan se hur det kändes när vi passerade den igen på tillbakavägen.
Så vi gick till Halvars. Och stod och valde smaker en lång, lång stund (vilket dock ändå resulterade i att jag tog två av de smaker jag oftast brukar ta - saffran och blåbär 😉) innan vi gick fram för att beställa. Och trots att jag visste precis vad jag skulle ha och hade repeterat vad jag skulle säga flera gånger inne i huvudet fick jag sådant stresspåslag att jag blev tvungen att tänka efter lite innan jag beställde. 😰 Men i övrigt gick det bra och glassen var väldigt god och det var härligt att strosa längs Södra Promenaden i vårsolen med en glassbägare i händerna. 😊
När glassen var uppäten återvände vi till den nya, spännande butiken. Och jag fick mer och mer ångestpåslag ju närmare vi kom. 😰 För att lugna ner mig lite stannade vi utanför och fingrade på klänningarna som hängde på en ställning bredvid dörren. Sedan kom ett sällskap på tre personer och gick in i butiken, och då passade vi på att gå in direkt efter dem (ett väl beprövat säkerhetsbeteende jag ofta använder mig av). Väl inne hände det som jag visste skulle hända och som jag alltid fasar över när jag går in i en liten butik - ägaren kom fram och hälsade och pratade och var superglad över att få kunder. 😖 Men det var faktiskt bra att hon gjorde det, annars hade vi nog inte fattat att butiken fortsatte upp på andra och tredje våningen också. 👍 Jag ställde till och med en intresserad fråga hur länge butiken funnits där och berättade att vi fått syn på den av en slump och känt att vi bara måste gå in (utan att nämna alla omständigheterna 😉). Heja mig! 👏
Vi gick runt och tittade och kände på typ allting och det slutade med att jag bestämde mig för att köpa två peppiga böcker och en bunt med övnings- och visdomskort för ett mer harmoniskt sinne. När vi kom till kassan visade det sig dock att butiken tydligen var ett slags kollektiv och att hon som välkomnat oss bara sålde böckerna och att en tjej som inte var där igår sålde korten. Och tjejen som inte var där hade tydligen inte hunnit skaffa kortläsare än utan tog bara emot Swish-betalningar - och jag är ju lite sen med att haka på saker och ting så jag har inte skaffat Swish än (i likhet med hur jag inte har skaffat Östgötatrafikens nya busskort eller app än utan håller fast vid mitt gamla busskort in i det sista - snart kommer jag dock bli tvungen att göra den förändringen, för det gamla systemet slutar fungera i sommar, vilket jag såklart fasar för 😣). Så jag betalade för böckerna och sedan gick syrran och jag till en av galleriorna för att ta ut pengar för att kunna betala korten kontant. Och väl i gallerian blev jag förstås distraherad av somliga saker inne på Lagerhaus som liksom bara SKREK mitt namn, så det dröjde en stund innan vi kom tillbaka till den lilla butiken. 😉
Att jag fick betala kontant var egentligen ett undantag (hon tog egentligen bara Swish) och det fanns ingen växelkassa. Så istället för att få pengar tillbaka fick jag välja en sten (jag valde förstås en ametist - jag har en hel samling av ametister i mitt sovrum eftersom de sägs skapa lugn, trygghet och harmoni) trots att den egentligen kostade mer än vad jag skulle ha fått tillbaka i växel. Inget kvitto fick jag heller (för böckerna fick jag det, men inte för detta andra köp), så redovisningskonsulten i mig fick en smärre panikattack över denna bokföringsmisshandel, men jag försökte påminna mig själv om att jag var ledig och att den där butiken hur som helst inte ingår i min kundstock så att jag ju egentligen inte behöver bry mig. Men åh, vad det skaver i mig! 😟 Jag hoppas verkligen att hon kommer igång med sin kortläsare snart så att det blir ordning och reda.
Men hur som helst gjorde jag många fina fynd igår som jag är väldigt glad över. 😊 Och jag erkänner villigt att jag är ganska materialistisk av mig. 😉 Det är underbart med nya saker...
En japansk lyckokatt och en låt som Taylor har skrivit. Sådana muggar måste jag ju bara ha! 😍😍😍
Inköpen från den nya butiken samt en citrongrytlapp, den coolaste kokbok jag någonsin sett och ett peppigt vykort som jag tänker sätta upp på väggen.
Engångstallrikar och servetter med mycket Malin-tilltalande motiv. 😊
Idag har jag spelat Sims, yogat och gått till biblioteket. Antagningsbeskedet till sommarkurserna kommer först imorgon, men universitetet jag ska läsa vid råkade visst skicka ut välkomstbrevet redan idag. Oops! Tack för den informationen, då vet jag att det är fritt fram att införskaffa den sista kurslitteraturen. He he. 😁 På Sims har jag ägnat mig åt att ta fram ett vaccin mot den mystiska smittan i StrangerVille, ett uppdrag som funnits i spelet länge men som jag inte brytt mig så mycket om förrän nu - såhär i coronatider känns det lite mer närliggande att hålla på med sådant dock. 😉
På tisdag ska jag prata med psykologen nästa gång (det blev inställt i torsdags 😕) och hon kommer säkert som vanligt fråga mig om min psykiska status med anledning av coronasituationen. Och jag är faktiskt fortfarande inte så superpåverkad. 🤷♀️ Det tror jag är mycket tack vare att jag kunnat fortsätta med min vardag och mina rutiner nästan som vanligt - att jag får gå till jobbet varje dag och träffa kollegorna och utföra mitt arbete (även om det är lite glesare med kundbesöken), att jag får gå till bågskytteklubben när jag vill (även om det inte hålls någon officiell träning och det knappt är något folk där), att jag får gå och handla mat och shoppa roligheter relativt obehindrat (lite struligt med alla varierande öppettider och tråkigt med alla konkurser dock), att jag får delta i Pride-möten regelbundet (även om de hålls via videosamtal istället för IRL)...sedan är det ju mycket som är tråkigt, så som att all teater och sommarens Taylor-konsert ställts in (😭😭😭), men på det stora hela tar jag mig igenom det här eländet relativt helskinnad psykiskt. Det hade förmodligen varit betydligt värre om hela min vardag raderats ut och ersatts av isolering och ensamhet. Som det är nu är det absolut hanterbart. ❤️
Körsbärsträden nedanför mitt sovrumsfönster fortsätter blomma och göra mig glad. 😊🌸🌸🌸
Kommentarer
Trackback
