Första läkarbesöket och en ny medicin

I måndags grät jag under psykologsamtalet. Vi triggade igång min ångest om och om igen och så fick jag öva på att hantera den. Det var utmattande, men det var inte främst det som fick mig att börja gråta - det var det faktum att hon ritade upp modeller över ångestkurvor och förklarade kring dem, och det är sådant jag sett och hört ända sedan jag började i min första KBT-behandling som 18-åring och det känns så hopplöst att veta allting teoretiskt men ändå inte få det att fungera fullt ut i praktiken. Och då poängterade hon vikten av att öva på lagom svåra situationer, att inte ge sig på de mest ångestladdade först utan ta det stegvis. Precis som de små stegen en behöver ta för att må bättre när en är deprimerad, det går liksom inte att ta ett jättekliv upp från det djupaste mörkret upp till euforin. Det finns ingen mirakelkur. Det handlar om att ta små steg i rätt riktning på en hanterbar nivå. Och det vet jag ju också egentligen, men det kändes ändå skönt att höra det på ett så konkret sätt. Så till nästa vecka ska jag öva på att låta folk gå före i kön på Ica. Hittills har jag inte övat på det en enda gång (det känns så krystat att tvinga fram en sådan situation om den inte uppstår av sig själv genom att jag anländer till kassan samtidigt som någon annan), men jag har däremot gjort andra bra sociala övningar. När jag var på teatern igår kväll hörde jag exempelvis några tjejer leta efter toaletten och då berättade jag för dem var den låg.

Ja, jag var alltså på teatern igår kväll. Det var ju tisdag och dags för musikquiz igen, den här gången med tema film och TV-serier. Mina lagkamrater satt redan vid "vårt" bord när jag anlände till teatercaféet och jag gick leende fram och hälsade och slog mig ner på det som blivit min plats. Jag var lite nervös, men inte lika mycket som förra gången. Som vanligt hade vi jättetrevligt och pratade om allt möjligt både innan, under och efter quizet. Vi fick inte riktigt lika många poäng som förra veckan, men det var himla roligt i alla fall. Nu är det bara ett musikquiz kvar, vilket känns sorgligt dels för att det är en så trevlig tillställning och dels för att jag inte kommer ha en naturlig anledning att hänga med dessa två personer regelbundet längre. Imorse tog jag faktiskt mod till mig och skickade iväg en vänförfrågan på Facebook, jag är lite nervös för hur den ska tas emot...

Nervös var jag verkligen imorse, fruktansvärt nervös. Jag hade ju min första tid med psykiatrikern vid halv nio imorse och hade ganska stort ångestpåslag inför det. Och när jag blev uppropad i väntrummet visade det sig att jag skulle träffa TVÅ personer - läkaren och en sköterska - vilket gjorde mig helt ställd och ökade på ångesten ytterligare. Tack och lov fattade de det och frågade om jag ville att sköterskan skulle lämna rummet, och jag erkände att jag ville det. Det kändes jättedumt, för hon verkade väldigt snäll och kunnig och intresserad av att hjälpa, men jag tyckte ändå att det var så jobbigt med hela "två mot en"-situationen så jag fick inte fram så mycket vettigt att säga. Läkaren och jag pratade sedan i nästan en timme och framåt slutet var jag riktigt språksam. Och jag kände bara en sådan lättnad och tacksamhet mot läkaren och sköterskan och mottagningen (Cirkus Psyks relativt nyöppnade och betydligt mer sympatiska filial i Norrköping) som både förstod, respekterade, intresserade sig för och försökte hjälpa mig. Jag gick därifrån med en mycket bra känsla i magen och recept på en ny, stämningsstabiliserande medicin som ska komplettera den psykofarmaka jag redan har (jag ska gå och hämta ut den imorgon). Om några veckor kommer de att kalla mig på återbesök för uppföljning.

Nervös liten Malin innan läkarbesöket.

Betydligt mer positiv Malin efter läkarbesöket.

Efter läkarbesöket gick jag direkt till kontoret. Och ikväll har jag varit på möte med Pride-familjen i nästan tre timmar. Så jag är ganska trött nu, men mycket glad och nöjd med dagen. Imorgon ska jag som sagt hämta ut min nya medicin, det känns spännande...

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback