Sagolik start på november

November är ju en allmänt värdelös och deppig månad. Så i år såg jag till att inleda den på bästa möjliga sätt - med ett besök i Astrid Lindgrens Värld. Jag var där nästan hela dagen igår och kände mig allmänt tillfreds med tillvaron. 😊

På tågstationen i Linköping. Lite frusen men mycket förväntansfull.

Kioskmenyn på tåget gav mig regelrätt panik. Och jag är väldigt stolt över mig själv som tog mod till mig och uppsökte tågvärden och förklarade att jag har luftburen jordnötsallergi och bad dem att låta bli att sälja de farliga varorna under den resan. Och tågvärden var en vänlig själ som genast tillmötesgick min begäran. Så sedan kunde jag känna mig trygg hela vägen ner till Astrid Lindgrens Värld.

Vilken härlig syn! Redan här blev jag exalterad.

Väl inne i parken gick jag såklart raka vägen till Körsbärsdalen.

Körsbärsdalen ser inte riktigt ut som jag minns den från mitt senaste besök på min 25-årsdag. Det har tillkommit en stor publikläktare och det känns inte lika mysigt längre. Men fortfarande väldigt fint såklart.

Nästa anhalt var såklart Törnrosdalen.

Även Törnrosdalen var ombyggd och det var definitivt till det sämre, även om jag förstår vitsen med att smälla upp en stor publikläktare även där.

Fanns Karmanjaka under mitt senaste besök? Jag tror inte det faktiskt. Men det var en mycket positiv överraskning.

Mattisborgen var den plats jag nästan hängde mest på under gårdagen (förmodligen på grund av att det inte hölls några teaterföreställningar hos Bröderna Lejonhjärta). Jag såg hela tre teaterföreställningar där och var även uppe och utforskade borgen. Riktigt coolt hur de hade fått till blixtnedslaget och borgens rämnande under åskvädersnatten när Ronja föddes, jag blev riktigt rädd när det small till.

Shoppade gjorde jag såklart också. Bland annat Katla och Båtsman som gosedjur, som nu fått sälla sig till den växande gosedjurskolonin i min tack och lov breda säng.

Så värst många mer bilder tog jag inte, för trots att mobilen varit fulladdad på morgonen höll den på att dö så jag sparade så mycket jag kunde på batteriet - och ändå gav det upp strax efter att tåget lämnat Linköping på kvällen. Väl framme i Norrköping möttes jag av en perrong fylld av skränande, berusade fotbollssupporters som firade dagens SM-guld. En liten brasa hade de tänt på perrongen också, med motståndarlagets halsduk och mössa som bränsle. Tack och lov fanns även syrran där på perrongen och mötte mig, och vi flydde raskt hem från detta dårhus. Vi undvek så gott det gick de stora, raglande skarorna av öldrickande, skrålande, halsduksklädda  manspersoner. Helt sjukt att vuxna människor tillåts bete sig på detta oacceptabla sätt och att så mycket av samhällets resurser läggs på att barnvakta dem i samband med matcher. Och jag tycker synd om de barnfamiljer, hemvändande från Astrid Lindgrens Värld, som fanns med på tåget och som skulle behöva utstå detta hela vägen hem till Stockholm...

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback