Kom på att jag fortfarande inte har skrivit om mitt senaste psykologsamtal som jag hade för nästan tre veckor sedan. Jag började gråta då också såklart, kanske just för att jag kände mig pressad och orolig för att det var vårt sista samtal på nästan två månader. Vi pratade mycket om stresshantering, att jag ska öva på att gå långsamt och även göra andra saker långsamt för att få ner mina stressnivåer i kroppen, att jag ska göra en sak i taget istället för att försöka göra flera saker samtidigt, att jag ska göra en plan för dagen över vad som är rimligt att hinna med, att jag ska våga säga nej och bolla tillbaka sådant jag inte har tid med. Vikten av pauser och återhämtning tryckte hon mycket på. Och att jag ska planera in förstärkande aktiviteter varje vecka för att minska risken för grubbel. Och om jag ändå hamnar i grubbel, bryta det med hjälp av strategier vi gått igenom tidigare. På social fobi-fronten har jag fått i läxa att svara i telefon en gång om dagen oavsett hur det känns. En gång i veckan ska jag stämma av med mig själv hur det fungerar att använda alla dessa strategier, hur jag jobbar med dem. Och så ska jag försöka ha i bakhuvudet vad min psykolog skulle ha sagt till mig om hon varit där när det blir jobbigt. Och även involvera någon annan som kan påminna mig. Blir läget akut under sommaren har psykologen lovat att jag får ringa till mottagningen i Stockholm, även om det egentligen inte är en akutmottagning. Just nu känner jag mig mest kass som inte jobbat så aktivt med mina uppgifter som jag borde, även om jag har använt mig av en del strategier (men utan att utvärdera och sådär).

Nu är det hög tid att jag försöker sova. Vill ju orka ge mig iväg ganska tidigt imorgon bitti...